Ljus by Torkel Rasmusson Lyrics

Jag följer ivrigt ljuset
Genom alla rummen
Och träder ut ur huset
In i en natt så ljummen
Som ett fostervatten
Och ljuset ska nu brinna
Rakt igenom natten
Utan att försvinna

Över fält och gärden
Ser jag ljuset strömma
Nattöppet i världen
I natt av allt att döma
Jag går längs gröna gången
Där parkens blommor vinka
Jag hör på fågelsången
Ser stjärnorna som blinkar

Beger mig sen till stranden
Och går på vernissagen
Ett måleri i sanden
Som visar sig på plagen
Det hela föreställer
Barnstrand, hav och himmel
Där står en hund och skäller
I vernissagens vimmel
Tills katter börjar spinna
Och hunden är försvunnen
Jag närmar mig en kvinna
Hon är så röd om munnen
Och nattens lampa lyser
När vi går bort längs stranden
Och ingen av oss fryser
Hon är så varm om handen
Allting är genomskinligt
Allting sammanblandas
Sand, hav, manligt, kvinnligt
En natt som knappt ens andas
Ett regn som faller sakta

I oceanens strömmar
Virvlar hårda fakta
Bland bitterljuva drömmar
Blåstång och sjöstjärnor
Kungar i en dyning
Då natthimlens lanternor
Slocknar i en gryning
Missmod täcker jorden
När jag försöker tala
Når jag inte orden
Som svala efter svala
Som faller ner i marken
Som om allt försvinner
Jag ger mig av till parken
Så fort jag bara hinner
Snart har jag passerat
Små bilar som står stilla
Som människor parkerat
Utanför varsin villa
Kor som slutar tugga
Och fisk som slutar simma
Min värld ligger i skugga
Det är som i en dimma
Som förebådar döden
Ska jag då bli räddad
Dö just nu när bröden
Som bagaren har gräddat
Svalnar där på plåten
Plötsligt hör jag i ett
Hjärtslag fåglar låta
Framför bageriet
Dricker ett glas vatten
Det vore skönt att sova
Sömn kunde väl natten
Ge som morgongåva
Ett mörker, ljus som brinner
Eller slocknar bröden
Det som nu försvinner
Sången bleka döden