Jag säger ingenting by Stefan Andersson Lyrics
[Verse 1]
Så även om du tror att i din kropp där du bor
Finns en tanke och en själ som inte kan slås ihjäl
Som hjälper dig där bakom när du står där vid pärleport
Utan gärningar som talar för det goda som du gjort
Och du som aldrig trott på nåt annat än dig själv
Du som tror att just du kan leka andras överman
Säg, sover du om natten när ditt ljus har brunnit ut?
Eller ligger du och fruktar att allting har ett slut
[Chorus]
Men jag säger ingenting om du inte kan förstå
Säger ingenting om du sover
Men om du är vaken men blundar ändå
Då borde du öppna det blå
För den ene är för trött och den andre har gett upp
Den tredje, hon hoppas på nån annan
Så du som är vaken men blundar ändå
Om inte ens du vill förstå, vem gör det då?
[Verse 2]
Jag är trött på alla löften, alla dessa tomma ord
Jag är trött på den som säger att han värnar om vår jord
När ingenting blir ingenting är allt för att börja om
Allt för att just bli ingenting ännu en gång
Och det du, vill jag säga, att den falske vid ditt bort
Honom känner du igen när han märker dina ord
Och dräper dig med tungan innan meningen var slut
För att slippa att bli påmind om hur det borde se ut
[Chorus]
Men jag säger ingenting om du inte kan förstå
Säger ingenting om du sover
Men om du är vaken men blundar ändå
Då borde du öppna det blå
För den ene är för trött och den andre har gett upp
Den tredje, hon hoppas på nån annan
Så du som är vaken men blundar ändå
Om inte ens du vill förstå, vem gör det då?
Så även om du tror att i din kropp där du bor
Finns en tanke och en själ som inte kan slås ihjäl
Som hjälper dig där bakom när du står där vid pärleport
Utan gärningar som talar för det goda som du gjort
Och du som aldrig trott på nåt annat än dig själv
Du som tror att just du kan leka andras överman
Säg, sover du om natten när ditt ljus har brunnit ut?
Eller ligger du och fruktar att allting har ett slut
[Chorus]
Men jag säger ingenting om du inte kan förstå
Säger ingenting om du sover
Men om du är vaken men blundar ändå
Då borde du öppna det blå
För den ene är för trött och den andre har gett upp
Den tredje, hon hoppas på nån annan
Så du som är vaken men blundar ändå
Om inte ens du vill förstå, vem gör det då?
[Verse 2]
Jag är trött på alla löften, alla dessa tomma ord
Jag är trött på den som säger att han värnar om vår jord
När ingenting blir ingenting är allt för att börja om
Allt för att just bli ingenting ännu en gång
Och det du, vill jag säga, att den falske vid ditt bort
Honom känner du igen när han märker dina ord
Och dräper dig med tungan innan meningen var slut
För att slippa att bli påmind om hur det borde se ut
[Chorus]
Men jag säger ingenting om du inte kan förstå
Säger ingenting om du sover
Men om du är vaken men blundar ändå
Då borde du öppna det blå
För den ene är för trött och den andre har gett upp
Den tredje, hon hoppas på nån annan
Så du som är vaken men blundar ändå
Om inte ens du vill förstå, vem gör det då?