Min kyrka by Peter LeMarc Lyrics
Jag fann några bilder i en låda häromdan
Två amoriner i en fotoautomat
Vi drömde samma dröm, vi var ett oslagbart par
Vår enda fiende var tyngdlagen som jämt höll oss kvar
Det var en särskild sol som sken just den dan
Vit och violett som en boll av cellofan
Jag hade glömt det var söndag och tidig april
Jag bar en glädje i bröstet som vägra ligga still
Det fanns nåt okontrollerbart i hennes sätt
Nåt som kunde kallas liv, något oförklätt
Kanske var det skrattet, hennes eller jag
Som ville glömma bort vem jag egentligen var
Hennes händer kunde göra mej religös
Jag var ett barn som bara vänta på att bli förlöst
Hon sa jag är sotarns dotter, alla känner mej här
Vi far nånstans där ingen vet vilka vi är
Och visa mej nåt jag aldrig sett förut
Jag vill fånga alla färgerna tills dom tar slut
Jag har varit i marias kyrka
Jag har varit där
Längst där inne i marias kyrka
Jag vet vem hon är
I en buss till allesandra där jag gått som barn
Genom skogen, fläckar av snö låg kvar
Stranden var öde som en gräns nånstans
Några rostiga burkar bland drivved och sand
Sjön höll andan, vi låg hon och jag
Som solvarma djur på en sten när hon sa:
Om du kan känna smärta då vet du att du finns
Att du levt och älskat fast du ingenting minns
Låt dina böner flyga fritt mot ingenstans
Som en sång utan ord i en ljudlös dans
Jag vet att varje väntan har ett mål
Så lova mej att akta dina ögon blå
Jag lova och svor, jag till och med sjöng
Men mellan varje löfte ligger en lögn
Jag har drömt att jag aldrig vaknat igen
Och jag vet inte riktigt om jag vaknat än
Jag har varit i marias kyrka
Jag har varit där
Längst där inne i marias kyrka
Jag vet vem hon är
Det förflutna kan huggas som en galen hund
Gud ska veta jag försökte glömma varje stund
Och när morgondan ännu bara var en dröm
Och våra fotspår fanns kvar där vid sjön
Hon sa: vi hade kännt varann en evighet
En evighet, det är en lång tid det
En evighet kan va en söndag i april
Eller två ensamma männskor på en suddig bild
Vissa böner når aldrig himmlen nån gång
Dom bleknar bort i en pappkartong
Jag ser på några bilder från en fotoautomat
Och jag är glad att ändå fått känna hennes smak
Jag har varit i marias kyrka
Jag har varit där
Längst där inne i marias kyrka
Jag vet vem hon är
Två amoriner i en fotoautomat
Vi drömde samma dröm, vi var ett oslagbart par
Vår enda fiende var tyngdlagen som jämt höll oss kvar
Det var en särskild sol som sken just den dan
Vit och violett som en boll av cellofan
Jag hade glömt det var söndag och tidig april
Jag bar en glädje i bröstet som vägra ligga still
Det fanns nåt okontrollerbart i hennes sätt
Nåt som kunde kallas liv, något oförklätt
Kanske var det skrattet, hennes eller jag
Som ville glömma bort vem jag egentligen var
Hennes händer kunde göra mej religös
Jag var ett barn som bara vänta på att bli förlöst
Hon sa jag är sotarns dotter, alla känner mej här
Vi far nånstans där ingen vet vilka vi är
Och visa mej nåt jag aldrig sett förut
Jag vill fånga alla färgerna tills dom tar slut
Jag har varit i marias kyrka
Jag har varit där
Längst där inne i marias kyrka
Jag vet vem hon är
I en buss till allesandra där jag gått som barn
Genom skogen, fläckar av snö låg kvar
Stranden var öde som en gräns nånstans
Några rostiga burkar bland drivved och sand
Sjön höll andan, vi låg hon och jag
Som solvarma djur på en sten när hon sa:
Om du kan känna smärta då vet du att du finns
Att du levt och älskat fast du ingenting minns
Låt dina böner flyga fritt mot ingenstans
Som en sång utan ord i en ljudlös dans
Jag vet att varje väntan har ett mål
Så lova mej att akta dina ögon blå
Jag lova och svor, jag till och med sjöng
Men mellan varje löfte ligger en lögn
Jag har drömt att jag aldrig vaknat igen
Och jag vet inte riktigt om jag vaknat än
Jag har varit i marias kyrka
Jag har varit där
Längst där inne i marias kyrka
Jag vet vem hon är
Det förflutna kan huggas som en galen hund
Gud ska veta jag försökte glömma varje stund
Och när morgondan ännu bara var en dröm
Och våra fotspår fanns kvar där vid sjön
Hon sa: vi hade kännt varann en evighet
En evighet, det är en lång tid det
En evighet kan va en söndag i april
Eller två ensamma männskor på en suddig bild
Vissa böner når aldrig himmlen nån gång
Dom bleknar bort i en pappkartong
Jag ser på några bilder från en fotoautomat
Och jag är glad att ändå fått känna hennes smak
Jag har varit i marias kyrka
Jag har varit där
Längst där inne i marias kyrka
Jag vet vem hon är