Att av ödets trådar väva sorg by Nasheim Lyrics

Alla mina vägar har vittrat till damm
All min förplägnad har ruttnat
Ur källor jag dricker som flödar med gift
Mager är själen, uttröttad

Aldrig jag söker mer er levnads fröjder
Jag längtar blott efter glömska
Och hade er gud mig ett himmelrike
Lät jag det brinna med jorden

Vad gåvor jag givas av purpur och guld
Förfalla till trasor och aska
Då världen ler mot mig blir dess skönaste ord
Blott till löften om fördärv

Krossas mitt hjärta eller bliver till sten
Slit det då ut ur min kropp
Lämna mig livlös vid det rasande hav
Att långsamt förblöda och dö

Så låt ingenting bli mitt
Blott en snårig sal i glömskans skog
Låt intet varda mitt
Blott vetskapen om dödens närhet
Min ende och trofaste vän