I stilla vemod vandra by Meadows End Lyrics

I fjärran nord, där ljuset bortom finna
De stirrar sig blinda medan skörden förtvinar
I kusten vi rivs mot saltad vind
Och finner oss yra av glädjens svinn
Gödda av skogens aldrig sinande ådra
I forsar vi griper tag i fårad åra
Och leds genom ständig mara

Morgon dagens kall
Krönt av den skymningslåga brand
Som i strama vindar trivas

I stilla vemod vandra
Vi ska i stilla vemod vandra

Offervals dömd av den takt som skänkes an
Vemod i sönderfall
Påminna oss om allt som åderlåtas

Dystert omfamnas vår norrskensbrand
Hopplöshet i kargt vinterland
Nattens väsen dras mot vår ve
Att kväva det ljus vår själ avger
Utan en chans att brinna rent
Askan bär spåren ty det är för sent
Mörkret dalar medans glöden gror
Tyngden att bära blir allt för stor
I stilla vemod vandra
I hopplöshetens band
I stilla vemod vandra
I marans karga famn