Trött Hela Tiden Men Kan Inte Sova Längre by Karpaltunnel Lyrics
[Vers 1: Karpaltunnel]
Min sinnestämning reflekteras i mitt tomma ansiktsuttryck
Och min hopplöshet bottnar i min dystra framtidsutsikt
Jag är inte ämnad för någonting alls, så det känns bäst
Att dra mig undan och invänta mitt livs slutdestination som återvändsgränd
Inget intresserar mig, jag lever på en hjälplös planet
Det mesta känns meningslöst, jag är som en färglös tapet
Den delen av min hjärna som hanterar känslor i alla sammanhang
Ligger bortglömd under spindelväv och en massa damm
Jag tänker på henne jämt, trots att jag knappt känner igen henne
Säger mig vara över det men önskar ändå ner henne till helvetet
Är mitt tillstånd ett symptom av våran tid tillsammans
Eller är det kompulsiv självömkan som kontrollerar mina tankar?
Det är så mycket jag offrat för dig
Jag hoppas du och han du bytte ut mig mot får ett lyckligt liv, men lev det långt borta från mig
Stirrar in i väggen, nattetid har blivit min morgon, dag och kväll
Och den enda ljuspunkten i mitt liv har blivit min datorskärm
Jag är ingenting, en tomhet i vakum som är helt känslokall
Jag är en oas i en oändlig öken, en öde ö, en ensamvarg
Jag orkar inte bry mig, orkar inte kämpa, orkar inte gråta heller
Så jävla trött men kan inte sova längre
Föredrar tv-spel framför klubbar, mesigt kel och EMD i evighet
Jag är så trött på feberhet nedstämdhet med alkohol och PCP
Mitt inre är gjort av tegelsten, och den börjar bli sliten
Det enda jag velat krama om är elstaket, sen jag var förvånansvärt liten
Jag är trött på att mitt huvud alltid är fullt av åska
Jag är trött på att alltid vara trött men aldrig kunna somna
Jag blundar ofta när jag går över gatan
Med hörlurarna på högsta volym och tänker ”Äntligen, snart möter jag Satan”
Jag är inte ute efter sympati, den spelar inte heller roll
Jag är trött på folk som söker den, jag hoppas att marken sväljer dom
I hela mitt liv har jag hängt från världens kant med båda händer
Jag är så jävla trött men kan inte sova längre
Jag är ett träd som fäller höstlöv redan i början av juni
Jag har alltid haft ett mörker inom mig även under stunder av njutning
Jag har alltid gått i motvind oavsett vilket håll jag vänder mig
Jag har alltid varit en skugga i natten, fråga folk som känner mig
Fast om du gör det, var beredd att skakas om
När folk som jag känt hela livet inte vet vem du pratar om
Har levt mitt liv omgiven av folk men vet inte om jag har några vänner
Förlåt mig, jag är trött hela tiden men kan inte sova längre
Min sinnestämning reflekteras i mitt tomma ansiktsuttryck
Och min hopplöshet bottnar i min dystra framtidsutsikt
Jag är inte ämnad för någonting alls, så det känns bäst
Att dra mig undan och invänta mitt livs slutdestination som återvändsgränd
Inget intresserar mig, jag lever på en hjälplös planet
Det mesta känns meningslöst, jag är som en färglös tapet
Den delen av min hjärna som hanterar känslor i alla sammanhang
Ligger bortglömd under spindelväv och en massa damm
Jag tänker på henne jämt, trots att jag knappt känner igen henne
Säger mig vara över det men önskar ändå ner henne till helvetet
Är mitt tillstånd ett symptom av våran tid tillsammans
Eller är det kompulsiv självömkan som kontrollerar mina tankar?
Det är så mycket jag offrat för dig
Jag hoppas du och han du bytte ut mig mot får ett lyckligt liv, men lev det långt borta från mig
Stirrar in i väggen, nattetid har blivit min morgon, dag och kväll
Och den enda ljuspunkten i mitt liv har blivit min datorskärm
Jag är ingenting, en tomhet i vakum som är helt känslokall
Jag är en oas i en oändlig öken, en öde ö, en ensamvarg
Jag orkar inte bry mig, orkar inte kämpa, orkar inte gråta heller
Så jävla trött men kan inte sova längre
Föredrar tv-spel framför klubbar, mesigt kel och EMD i evighet
Jag är så trött på feberhet nedstämdhet med alkohol och PCP
Mitt inre är gjort av tegelsten, och den börjar bli sliten
Det enda jag velat krama om är elstaket, sen jag var förvånansvärt liten
Jag är trött på att mitt huvud alltid är fullt av åska
Jag är trött på att alltid vara trött men aldrig kunna somna
Jag blundar ofta när jag går över gatan
Med hörlurarna på högsta volym och tänker ”Äntligen, snart möter jag Satan”
Jag är inte ute efter sympati, den spelar inte heller roll
Jag är trött på folk som söker den, jag hoppas att marken sväljer dom
I hela mitt liv har jag hängt från världens kant med båda händer
Jag är så jävla trött men kan inte sova längre
Jag är ett träd som fäller höstlöv redan i början av juni
Jag har alltid haft ett mörker inom mig även under stunder av njutning
Jag har alltid gått i motvind oavsett vilket håll jag vänder mig
Jag har alltid varit en skugga i natten, fråga folk som känner mig
Fast om du gör det, var beredd att skakas om
När folk som jag känt hela livet inte vet vem du pratar om
Har levt mitt liv omgiven av folk men vet inte om jag har några vänner
Förlåt mig, jag är trött hela tiden men kan inte sova längre